Är stamning mer dolt hos flickor?

Är det så att flickor hittar strategier som döljer stamningen i högre grad än pojkar? Denna fråga ställer sig som logoped Ineke Samson utifrån de preliminära iakttagelser hon gjort i ett masterprojekt på Talkliniken på Danderyds sjukhus. I studien har hon följt upp ett antal barn i tioårsåldern som diagnostiserades med stamning vid två-tre års ålder.

– Stamning är mer än bara det yttre talfel som hörs när en person pratar. Man kan hitta strategier som döljer stamningen och i min studie kan jag se en tendens till att flickor är överrepresenterade i det avseendet. Risken är att de inte får rätt hjälp eftersom det för omvärlden verkar som om stamningen har försvunnit. Ett förhållandevis enkelt sätt att inte exponera stamningen är till exempel att vara mer tyst än pratsam eller att undvika talsituationer i vardagen på ett sätt som inte lyckligt, säger Ineke Samson.

Studien
Studien är ett masterprojekt i logopedi på Karolinska Institutet och med den planerar hon gå vidare med studier av stamning ur ett genusperspektiv. Ineke Samsons hypotes bygger på frågan om förekomst av stamning hos kvinnor och män (1:4) stämmer. I studien följde hon upp 236 st barn i tioårsåldern för att se om stamningen fanns kvar sju år efter att de fått diagnosen. Resultatet visade att fördelningen mellan könen för de som fortfarande stammade var mer jämn (1:1,4) när barnen själva svarade på frågan ”stammar du fortfarande” än vad den var när föräldrarna svarade för sitt barn (1:3,4).

– Resultatet visar att barnen, inte minst flickorna, i större utsträckning upplever att de fortfarande stammar men att flickornas föräldrar inte alltid identifierar stamningen hos sitt barn. Talarens och lyssnarens uppfattning skiljer sig alltså åt och vi vet ännu inte vad det beror på. En hypotes kan vara att flickor i högre grad döljer stamningen, sett i relation till pojkar, men det måste förstås undersökas närmare. 

Ineke Samson vill belysa vikten av att man vid diagnosförfarandet tar hänsyn till andra faktorer än bara det som hörs. Med bedömningsinstrument som omfattar fler aspekter än bara talet kan också kriterierna för stamning komma att förändras och bli mer känsligt för den variationsrikedom som finns inom diagnosen stamning. 

”Genus i vården” – temadag den 27 november
Ineke Samson presenterar sin studie ”Stamning ur ett genusperspektiv” i samband med SLL:s dag ”Genus i vården” den 27 november kl 11.15 i Landstingssalen på Hantverkargatan 45. Anmälan till: anna.kullberg@sll.se

Fakta om stamning
Stamning kännetecknas av svårigheter att komma framåt i talet, trots att personen vet vad hon eller han vill säga. Vanliga symptom är blockeringar eller upprepningar av ljud, stavelser eller ord. Många har problem med att starta talet. Ofta stammar barnet mer på vissa ljud och ord. Ibland är stamningen förknippad med muskelspänning eller med rörelser, särskilt i käke, mun och ögon.

Cirka 1 procent av den vuxna befolkningen stammar och det är fler män än kvinnor. Stamning börjar oftast i 2-5 årsåldern, men försvinner igen hos många barn. Om man stammar i ungdomsåren är det troligt att man stammar mer eller mindre även som vuxen. Många lär sig att leva med stamningen och upplever att stamningsproblemet minskar med åren.
Källa: Stamningsförbundet

För ytterligare information
Ineke Samson, leg logoped, Talkliniken Danderyds sjukhus, tel: 08-123 558 27, mejl: ineke.samson@ds.se