​Fars dag-special: Pappans roll under och efter en förlossning

- Jag brukar oftast ha dåligt minne, men den dagen som Molly föddes glömmer jag aldrig!
Det säger entreprenören och bloggaren Hugo Rosas i ett nytt avsnitt av podden Föda barn från Danderyds sjukhus. Ärligt och modigt delar han med sig av sin historia. 
Foto: Cecilia Larsson-Lantz

Här kan du lyssna på poddavsnittet  iTunes eller gå in på www.fodabarnpodd.se 

Alla dessa förlossningshistorier. I poddar, talk shows, bloggar och bland vänner. Alltid ur kvinnans perspektiv.
Men inte den här berättelsen. För första gången får vi ta del av hur det var för partnern. För den som stod bredvid och kanske kände sig otillräcklig och felplacerad.

Det finns en episod som Hugo minns särskilt starkt. Lyssna här:

Efter en lång natt och ingen sömn på närmare ett dygn gick Hugo och sov ett par timmar. Runt kl sex på morgonen blev han väckt av barnmorskan som meddelade att det var på gång.

- Nu har jag mitt barn här om tio minuter, tänkte Hugo. 
Men ack vad han bedrog sig. Först fem timmar senare var prinsessan född.

- Jag kände mig som världens sämsta man när jag inte kunde hjälpa Paula när hon hade så ont. Hugos strategi blev att gå in i sin gamla roll som hockeylagspelare. Det funkade utmärkt att coacha Paula på samma sätt.

- Det räcker om du som partner bara är där, behåller lugnet, coachar och håller i din kvinna. Berör henne fysiskt, uppmanar barnmorskan Kerstin Monti i podden.

Är det här mitt barn?

- Det var inte bara positiva tankar jag hade i början, berättar Hugo. När Molly precis hade fötts och låg på bröstet tänkte jag ”Hur ser hon ut – är det här mitt barn?”.

- Jag tror att det är viktigt att inte bli rädd för sina första spontana tankar. Den där riktiga kärleken kommer att finnas där, men kanske inte alltid direkt efter födseln. Som man hade förväntat sig.

Lite senare kom i alla fall den där lyckokänslan och bilden som Hugo hade haft innan, om att bli pappa. ”Dig vill jag visa upp för hela världen” fylldes han av.

Kände utanförskap

Även efter det att den nya lilla familjen hade kommit hem, fick Hugo ”tabubelagda” känslor. Tabubelagda i den bemärkelsen att män oftast inte pratar med varandra om det.

- Jag fick inte den relationen till mitt barn som jag hade trott. Det blev svårt att komma nära. Det var bara Paula som kunde tillfredsställa Mollys behov, upplevde jag, eftersom mycket handlade om amning. Jag kände mig utanför under första halvåret. Dessutom var vi trötta hela tiden, eftersom ingen av oss fick sova på nätterna.

- Men sedan blev allting mycket bättre, berättar Hugo, som med tillförsikt ser fram emot nästa förlossning. Om bara en månad...